Nordlund

Hållbar framtid?

2010-01-20T20:29:00.005+01:00

Det är inte alla som vet att det var Lester Brown, författare till en mängd litteratur som behandlar våra utmaningar inom miljöområdet, som på tidigt 80-tal myntade begreppet "sustainable development". 1987 var det däremot Gro Harlem Brundtland som fick cred för detta genom den s.k. Brundtland-rapporten Our Common Future. Tanken med begreppet hållbar utveckling är att vi alla ska kunna tillgodose våra behov idag utan att för den skull ska äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.

Det är här som miljöhotet kommer in i bilden. Vi vet sedan länge att vi står inför väldigt stora omdaningar i världen; vi har en trend med global uppvärmning som pekar mot att medeltemperaturen kommer att stiga med mer än två grader (snarare tre till fyra grader oavsett vad Reinfeldt säger), vilket får till följd att enorma landmassor kommer att läggas under vatten (vilket i sin tur leder till massimmigration världen över), de kända oljeresurserna förbrukas i en allt snabbare takt vilket leder till skenande oljepriser inom en 5-10 års period (märk väl de kända oljeresurserna, de okända kan vi ju knappast förlita oss på för de känner vi ju inte till.....), polarisarna och världens glaciärer smälter, människor i tredje världen föds in i svält och det blir allt vanligare med förlorade skördar pga torka, översvämningar eller andra katastrofer, vi blir allt fler människor på jorden samtidigt som vi lyckligt lottade i västvärlden exploaterar naturresurser som motsvarar kapaciteten utav fyra jordklot. Våra vardagsbekymmer framstår som milt sagt fåniga, i en ganska orättvis jämförelse...

Tar vi då klimathotet på allvar? Vad gör vi för att kunna nå en mer hållbar utveckling? På högsta instans antas visioner så som tvågradersmålet, transportpolitiska mål, miljömål, etc. men vad händer egentligen på den operativa nivån ute i kommunerna? För skojs skull har jag kollat en del på diverse översiktsplaner som fungerar som kommunernas yttersta strategiska dokument och jag kan säga är att i flera utav dessa nämns inte några utav målen överhuvudtaget. I ännu fler fall har man krystat ihop någon svävande formulering i stil med att "X-stads kommun ska verka för att bli en mer 'hållbar' kommun, som i sin planering även prioriterar ett jämställt och miljövänligt transportsystem." Fina ord, och det är ju beundransvärt i sig. Hur tar vi det då från ord till handling? I de flesta fall nämns det ingenstans i översiktsplanen hur detta ska konkretiseras, hur man ska gå till väga för att uppnå det som kallas "jämställt", "miljövänligt" och "hållbart". Än mer sällan ser man någon strategi för hur kommunen ska följa upp och utvärdera om man är på väg åt rätt håll. Hur mäter vi vilken jämställdhet som råder i transportsystemet? Någon som funderat på det? Eller hur hållbar är egentligen X-stads kommun och hur mycket mer hållbar är den egentligen jämfört med fem år tidigare?

Det håller inte att Reinfeldt talar sig varm om klimatmålen och att det är vår skyldighet att gemensamt gå från ord till handling för att möta den hotbild vi har framför oss, samtidigt som man exempelvis satsar dubbelt så mycket på väginfrastruktur som på järnvägsinfrastruktur. Det hjälper inte heller när kommuner inte vågar vara visionära, tro på och genomföra projekt som man vet ligger i rätt riktning för att det innebär för många obekväma beslut.

Alla kommuner ska dock inte dras över en kam, det finns flera kommuner som arbetar i rätt riktning men frågan är om det är tillräckligt. Jag är egentligen inte rädd för att inte ha polarisarna kvar, att flertalet djurarter inte klarar sig, ett tre-fyra grader varmare klimat och ett oljepris på 30-40 kr/liter. Jag är mer rädd för konsekvenserna av detta och det världskrig som riskerar att bryta ut på grundval av detta i jakten på land, oljeresurser och världsinflytande i ett allt kargare samhälle.

Man blir skitig där bak!

2010-01-16T21:33:00.004+01:00

Jag kan vara en riktigt gnällig jävel. En bitter, gnällig sak som hittar fel och som hänger upp mig på saker till den grad att jag bara måste häva ur mig detta störningsmoment.. Idag hände det igen.

På väg hem med Öresundståget efter en mycket trevlig dag i Höör, där min sambo tillfälligt bor och har hand om sin kollegas hästar, får jag se att två personer strax intill mig sitter med skorna uppe i stolssättet. Ute ligger snön kvar på backen men har börjat så smått smälta undan, d.v.s. det är ganska mycket snöslask ute. Är det då en särskilt god idé att slänga upp fötterna i stolssätet och skita ner det med smuts, olja, vägsalt, hundbajs och annat skräp som sitter under skosulan? Av vilken anledning gör ni det? Är det "gött" att sitta så? Sitter ni med skorna på även hemma i er egen skinngrupp? Jag menar; att skita ner en skinngrupp för 15 000 kr är väl inte så satans farligt, värre är det ju med ett tåg för 6-7 miljoner...

Dock vet jag inte vad jag tyckte var värst; dessa båda pojkars nonchalans eller konduktörens dito. Följande konversation utspelade sig mellan mig och konduktören:

- Ursäkta, men har ni någon policy angående att ha skorna i stolsätet?

- Förlåt?

- Jo, att ha skorna uppe i stolsätet. Är det något som ni tillåter? Har ni någon policy angående det? Jag blir så irriterad när jag ser folk sitta med skorna uppe i sätet, särskilt en dag som denna då det är snöblask ute.. *säger jag samtidigt som jag pekar på en utav killarna, varpå konduktören vänder sig om och tittar på honom*

- Njaaa, det finns inget nedskrivet kring detta utan vi (DSB First) ser det som att det är upp till var och ens sunda förnuft. Men det är klart, skulle vi se att någon gör det så säger vi ju till.. Då får vi gå och anmärka på sådant och be dem ta ner skorna.

- Jaha, ok.. Ni har alltså ingen policy.

- Nä...

- Mmm...

Direkt efter mitt avslutande "mummel" lämnar konduktören för att fortsätta kolla biljetter, utan att ha sagt ett ord till syndaren som jag uppmärksammade. Vad var det som inte gick fram?!?! Vad gick snett?! Inser de inte att de förlorar kunder/marknadsandelar i och med att folk tycker att kollektivtrafiken är undermålig? Den är sällan i tid, fordon havererar och det är förhållandevis dyrt med tanke på servicen. Till råga på allt tillåter de att individer beter sig som mindre vetande och skitar ner! Det är inte konstigt om folk ledsnar på att åka kollektivt, jag har själv funderat på att bojkotta Malmös stadsbussar då jag egentligen likaväl kan köpa mig en andra cykel (cykeln står i Lund då jag inte tilläts ha den i fred i källaren med påföljden sönderskurna däck två gånger om).

Självklart tänker jag uppmärksamma detta till DSB First, jag kan inte tänka mig annat än att en något sånär sund ansvarig kan undgå att upprätta en sådan riktlinje om kritiken framförs direkt till dem.

Lille Patrik kompenserar..

2009-11-07T23:24:00.003+01:00

I dagens Sydsvenskan avslöjas att Patrik Ekwall, den kortvuxne sportjournalisten på TV4, turnerar land och rike runt i en drygt fem meter lång Chrysler Aspen (en s.k. stadsjeep, speciellt anpassad för att klara av stadens krävande trafikmiljö...........). Reportern påpekar att det är en ganska törstig bil, den drar mellan 1 - 1,5 liter per mil, men herr Ekwall finner sig snabbt och poängterar att den kan köras på etanol. Frågan är dock om herr Ekwall kör på etanol; hans poäng var ju trots allt bara att den kan, inte att det faktiskt görs. Herr Ekwall påtalar också att han ända sedan han fick körkort har haft stora bilar, Porsche Cayenne bl.a.

Jag ifrågasätter starkt att SUV:s ska framställas som anpassade för att klara av stadens krävande miljö. En bil som tar mer utrymme i anspråk, spyr ut mer avgaser, "ger mer impact på motpart vid kollision", etc. är knappast anpassad för stadstrafik; det är snarare den smartare SMART som är det. Lite skrattretande är det också att lille Patrik kör runt i en fem meter lång SUV, som om han vore särskilt anpassad just för sådana. När jag sedan tänker på att han, liksom merparten av landets bilägare, mestadels glider runt ensamma i sina stora bilar så blir jag lite mörkrädd. Genomsnittsbeläggningen per bil är ca 1,2 personer, är det då nödvändigt att släpa runt på så mycket plåt? En bil tar i snitt i anspråk ca 20 kvm när den rullar på stadens gator, en SUV av detta slag tar därmed upp närmare 25 kvm.

Om nu herr Ekwall är så förtjust i stora, mullrande fordon så är mitt förslag till honom att han testar bussen nästa gång han ska någonstans. Ett fordon på hela 12 meter med en bränsleförbrukning på ca 4 l/mil och en motor som mullrar som en hel bataljon borde falla Patrik väl i smaken.

Skånsk kollektivtrafik lovordad...

2009-11-03T19:53:00.010+01:00

Idag skriver Sydsvenskan om en rapport från Västsvenska industri- och handelskammaren, i vilken Skånes kollektivtrafik lovordas med betyget 'bäst i Sverige'. "Kollektivtrafiken i Skåne har nöjdare kunder, lägre priser, högre kostnadstäckningsgrad samt bättre resandeutveckling än kollektivtrafiken i Västra Götaland", kan bland annat utläsas från rapporten.

När jag läser detta inser jag hur lyckligt lottad jag är som inte bor på annan ort i Sverige än i Malmö. Varje dag när jag pendlar till arbetsplatsen jämrar jag mig över Malmös otroligt undermåliga stadsbussar. Det är mer regel än undantag att något tekniskt fel inträffar med bussen (7:an mellan Segevång och Svågertorp), att minst en person får allvarliga "klämskador" av de automatiska dörrarna, att chauffören bromsar bestört vid varje hållplats som på- eller avstigning blir aktuell vid och att färden går allmänt ryckigt. Hur mycket Arriva lägger på att underhålla sin bussarmada är okänt för mig, men att de generellt är i dåligt skick är klart vilket bland annat kan bero på att de inte står i något bussgarage utan uppställningsplatsen är under bar himmel. Dessutom ankommer alldeles för ofta tre bussar på samma linje samtidigt.

Jag har också tagit för vana att klaga över de frekventa spårändringar som så ofta annonseras ett par minuter innan att tåget avgår från Lund C till Malmö, vilka innebär att man ibland får springa både en och två gånger mellan olika perronger. Utöver detta så är tåget alldeles för ofta försenat, åtminstone med 5 minuter och i flera fall även med upp till 15-20 minuter. Nere på kontinenten (Schweiz, Frankrike, Österrike, Tyskland, m.fl.) hade gemene man skruvat något alldeles märkvärdigt på sig redan efter att tåget är en halv minut försenat, medan vi här hemma i ankdammen utan några större besvär finner oss i förseningar av det grövre slaget.

Vi har i Sverige mycket att lära och kvar att förbättra avseende kollektivtrafik. Om nu Skåne erkänns att ha den bästa kollektivtrafiken i Sverige, hur ser då kollektivtrafiken (och stadsbussarna?!) ut i övriga Sverige?

HH-tunnel i drift 2020?

2009-10-11T11:57:00.004+02:00

Glädjande nog får den debatterade förbindelsen mellan Helsingborg och Helsingör allt mer medial uppmärksamhet, senast i raden att förespråka förbindelsen är Folkpartiets Jan Björklund som också kommer att ta upp frågan vid Folkpartiets landsmöte i november. Öresundsbrons kapacitet, framför allt på tågsidan, börjar nå sitt absoluta tak och perrongerna i Citytunneln är redan idag underdimensionerade för att klara av de förlängda tåg som måste sättas in för att hantera resandet. Öresundsbron klarar inte heller av att inhysa fler tåg. I projekteringsstadiet fanns en möjlighet att förbereda bron för ytterligare två spår, men den möjligheten förbisågs av kostnadsskäl då den resandeökning med tåg som skett på senare år inte fanns i någons vildaste fantasi under 1990-talet. Dimensioneringsproblem som följd av svårigheten att förutse resandeutvecklingen är den dystra verklighet vi med Sveriges långdragna planeringsprocess får lära oss att leva med.

Således är det självklart att vi behöver ytterligare järnvägsförbindelse med Danmark, landet utskitet av kalk och vatten.. Men den förbindelse Jan Björklund förordar är en kombinerad tåg- och biltrafiktunnel. "Bygger vi en tunnel mellan Sverige och Danmark bör den naturligtvis byggas för både bil- och tågtrafik. Det är precis som med Öresundsbron. Vi har idag två stora trafikslag - bilar och tåg. De kommer att finnas i framtiden också."

Glädjande nog, ånyo, är Jan Björklund Folkpartist och utbildningsminister och kommer därmed inte att ha det sista ordet i denna fråga. Frågan är alltså, har vi verkligen råd ur hålbarhetsaspekt att bygga ut ytterligare en gigantisk bilförbindelse? Detta är en ytterst viktig fråga då vi nu verkar stå inför ett vägval; antingen väljer vi att fortsätta leva enligt inslagen väg och reser så som vi alltid har gjort (med bilen som främsta transportmedel). Eller så når vi insikten att jordens överlevnad kräver ett paradigmskifte, att de kollektiva transporterna blir normen för vårt transportbeteende. All forskning kring trafik säger att bygger vi nya vägar för biltrafik leder detta till ett ökat resande med biltrafik. Det är egentligen inte så svårt att tänka sig. Om en väg "avlastas" genom en ny vägfördindelse som ger kortare restid och minskad trängsel, ja då kommer fler (som iom den tidigare trängseln valt att låta bilen stå) att välja att ta bilen på denna nya förbindelse varefter även denna väg blir fullpackad precis som den tidigare avlastade vägen. Fenomenet kallas "inducerad trafik".

Vi står alltså inför ett val. Ska vi tillåta denna inducerade biltrafik genom att förbereda en ny vägförbindelse, eller ska vi dimensionera tunneln för spårtrafik och endast spårtrafik som ett första steg mot stundande paradigmskifte? Enligt min mening bör HH-tunneln endast planeras för tåg med både godsspår och spår för persontransport, så får de nödgade bilisterna klara sig med Öresundsbron och den trängsel som kommer att uppstå på denna. Min förhoppning är att man i planerings- och projekteringsstadiet också tar i från tårna och överdimensionerar tunneln rejält. På så vis kan vi kanske (lagom till 2020?) glädja oss åt en tågtrafik över sundet där samtliga resenärer kan garanteras en sittplats...

När politiker styr oss mot avgrundens rand...

2009-09-14T19:14:00.005+02:00

I tider då miljödebatten är hetare än någonsin tidigare och då fler och fler röster höjs om att "vi måste gå från ord till handling" så är miljöåtgärder allt vanligare lockrop från våra politiker i jakten på röster. I strävan efter ett ur ekologisk synvinkel hållbart samhälle är trafiksystemets utformning en högst väsentlig hörnsten. Vart finns då resurserna för att genomföra dessa ack så viktiga åtgärder? Vi är alla väl medvetna om vilken riktning vi behöver gå och på ett ungefär vilka åtgärder som ska till, varför kan vi då inte bara genomföra detta? Kommunernas sakkunniga inom trafikområdet är alla högst kvalificerade för sina tjänster men när de väl ska till att lägga fram förslag till nämnden finns där ofta inga resurser alls och inget förhandlingsutrymme. Är det konstigt att inte samtliga större kommuner/städer har högprioriterad busstrafik eller spårvagnslinjer kors och tvärs genom sina tätorter? Politiker som lovar vitt och brett om allehanda satsningar har vi vant oss vid, men politiker som vågar vara visionära, göra höga insatser och riskera sin position vid nästa mandatperiod samtidigt som de tar chansen att geniförklaras och skriva in sig i historieboken lyser desto mer med sin frånvaro. Det är beklaglit att vi trots den kunskap som har funnits i 20-30 år inte har kommit längre vad avser vårt planerande av våra städer.

Äntligen!

2009-09-13T20:17:00.000+02:00

Jag må vara sist ut i detta avlånga land med att ha skapat en blogg, men nu är vi äntligen fulltaliga! Från avbytarbänken och in i hetluften. Tanken är att denna blogg ska behandla allehanda aktuella ämnen inom samhällsplanering med ett litet extra fokus på trafik. Måtte ni ha förlåtelse för om ett och annat inlägg faller utanför denna ram, men min förhoppning är att dessa snedsparkar ska bli så få som möjligt. Välkomna ska ni alltså vara till en blogg om trafiken, staden och människorna som befolkar denna!